Toalettborste - 2008-10-27

Ok ok! Efter läsarstormen gör vi en pudel och ändrar färgen till en något mörkare nyans av irlandsgrönt!

Idag är det Bank Holiday-måndag (d.v.s. röd dag) och vi inledde dagen med en stadig frukost; macka, tre sorters cheddar (andra ostsorter är ytterst sällsynta) och färskpressad apelsinjuice. Därefter promenad ner mot Dundrum Shopping Mall – en stor nybyggd galleria som kommer att bli Europas största när den är klar – på jakt efter två nödvändigheter som visat sig vara svåra att få tag på:

  • Toalettborste (det finns, men bara varianter i rostfritt stål, keramik, eller porslin – som kostar 200 kr och uppåt. De verkar inte ha förstått att toalettborstar är en förbrukningsvara)
  • Torkställ för tvätt

Promenaden tog en dryg timme och vi passerade löparna i Dublin Maraton på vägen, mycket folk som hejade på de tappra löparna – vädret var strålande, vilket inte alltid är fallet här.

Lunch blev det på Londonfavoriten Nandos (grillad kyckling i piri-piri-marinad) i hård konkurrens med den andra favoriten, Yo Sushi. Vi fick till slut tag på ett torkställ, men någon toalettborste blev det inte – tips för den driftige att starta import av. Som bonus hittade Ulrika ett par varma innetofflor och Henrik en ny serie kalsonger med ”Climate Control”. Henrik återkommer med besked om huruvida det fungerar eller ej.

Igår, söndag, åkte vi ut till en kombinerad trädgård/trädgårdshandel/restaurant utanför stan med Stefan och Liz. God mat och fina omgivningar! Avslutade utflykten med svenskt kaffe hemma hos dem.

Ett intressant fenomen som Liz berättade om är att det är väldigt vanligt med ”förskott” på arvet här, och då inte bara likvida medel, utan om föräldrarna äger ett hus värderat till x EUR, kan ungarna räntefritt få 0,8x EUR av banken med framtida försäljning av föräldrarnas hus som säkerhet. Inte konstigt att det har blivit en fastighetsbubbla här!

Imorgon back to business – första aktiviteten är att skaffa oss PPS-nummer (motsvarande personnummer), vilket kommer innebära att vi tvingas köa på ett miserabelt socialkontor i säkert en halv dag. Återigen – London flashbacks.